Jag bestämde mig för att skapa den här artikeln eftersom en vän nyligen uppmärksammade mig på en bekant på hans vänlista som fortsatte att skriva hur mycket han hatade alla andra. När han berättade om det, irriterat, påpekade jag för honom att detta kärleksrop bara var ett uttryck för hans brist på självkärlek. I slutändan vill varje människa bara bli älskad, vill uppleva en känsla av trygghet och välgörenhet. Därvid brukar vi dock bortse från det faktum att vi vanligtvis bara får kärlek på utsidan när vi också är självälskande, när vi kan upptäcka kärleken inombords igen, känna den.

Självhat – Ett resultat av brist på självkärlek

Självhat är ett uttryck för brist på självkärlek. I detta sammanhang finns det till och med en universell lag som bäst illustrerar denna princip, nämligen principen om korrespondens eller analogier. Denna princip säger att yttre tillstånd i slutändan endast representerar en spegel av ens eget inre tillstånd och vice versa. Om man har en kaotisk livssituation, till exempel stökiga, kaotiska rum, så kan man anta att detta kaos beror på en inre obalans, en obalans som återspeglas i de yttre livsvillkoren. Omvänt har kaotiska levnadsförhållanden en mycket negativ effekt på det egna inre tillståndet. Som på insidan, så på utsidan, som i det lilla, så i det stora, som i mikrokosmos, så i makrokosmos. Denna princip kan perfekt projiceras på ämnet självkärlek. Den jamaicanske andliga läraren Mooji sa en gång att du inte ser världen som den är, utan som du är.

Ditt inre mentala tillstånd överförs alltid till den yttre världen och vice versa..!!

När du hatar dig själv hatar du dem omkring dig, när du älskar dig själv älskar du dem runt omkring dig, en enkel princip. Hatet som man överför till andra människor uppstår från ens eget inre tillstånd och är i slutändan bara ett rop på kärlek eller ett rop på hjälp för sin egen självkärlek.

En person som är nöjd med sig själv skulle inte hata sina medmänniskor..!!

Om du älskade dig själv helt, då skulle du inte ha hat inom dig själv eller hävda att du hatar alla andra människor, varför skulle det vara så när du älskar dig själv och är nöjd, när du har hittat ditt inre lugn och är lycklig? du har ingen anledning att hata dina medmänniskor eller omvärlden.

Hat mot andra människor beror ytterst bara på självhat..!!

Vid det här laget måste det också sägas att hat mot andra människor bara är hat mot sig själv. Man är missnöjd med sig själv, hatar sig själv för att man knappt känner kärlek eller hatar sig själv på grund av sin egen brist på självkärlek, som man söker förgäves på utsidan. Men kärlek kommer alltid från ens eget andliga sinne.

Genom att lösa dina egna karmiska mönster eller mentala problem kommer du att kunna känna kärlek inombords igen..!!

Först när du kan älska dig själv igen, till exempel genom att lösa dina egna psykiska problem, traumata eller andra blockerande mekanismer, kommer du att kunna acceptera de yttre omständigheterna igen och kommer även att uppleva mer kärlek på utsidan igen, eftersom du då p.g.a. till resonanslagen (energi attraherar alltid energi av samma intensitet) kommer att resonera med kärlek och kommer automatiskt att dra in den i ditt liv. I denna mening förbli frisk, lycklig och lev ett liv i harmoni.