≡ Meny

Tankar utgör grunden för varje människa och har, som jag ofta har nämnt i mina texter, en otrolig kreativ potential. Varje handling som begås, varje ord som yttrats, varje mening skriven och varje händelse tänktes först innan den förverkligades på ett materiellt plan. Allt som har hänt, händer och kommer att hända existerade först i tankeform innan det blev fysiskt manifest. Med tankens kraft formar och förändrar vi därför vår verklighet, eftersom vi är själva skapare av vårt eget universum, vårt eget liv.

Självläkning genom tankar, är det ens möjligt?

Anden styr över materien och inte vice versa. Våra tankar är måttet på alla saker och påverkar vår fysiska närvaro hela tiden. Av denna anledning är våra tankar också avgörande för vår hälsa. Om hela vår energibas ständigt belastas av negativa tankeprocesser, kommer detta förr eller senare att ha en mycket bestående effekt på vår fysiska kropp. Tankar består av energetiska tillstånd och dessa har förmågan att förändras energimässigt. Energetiska tillstånd kan kondensera och dekondensera. En avförtätning uppstår när vi matar vår egen verklighet med högvibrerande/ljus/positiva tankebanor. På så sätt ökar vi vår egen vibrationsnivå, vibrerar med en högre frekvens och förbättrar på så sätt vår fysiska och mentala konstitution. En energisk kompression uppstår när vi är i resonans med negativitet/tät energi. Om någon legitimerar negativitet i form av förbittring, avund, svartsjuka, missnöje, ilska etc. i sitt eget sinne under lång tid, så leder detta till en kontinuerlig förtätning av sin egen subtila klädsel. Man skulle då också kunna tala om en energisk eller intellektuell blockering. Ditt eget mentala fält blir allt tätare, överbelastat, vilket sedan leder till en försvagning av ditt eget immunförsvar. Den energiska kroppen överför sedan denna förorening till den fysiska kroppen, vilket kan resultera i sjukdom. Vad du tycker eller vad du tror på och det du är helt övertygad om bildar alltid din egen verklighet.

läkningDen egna inställningen visar sig alltid som sanning i den egna existentiella grunden. Om jag till exempel är fast övertygad om att jag är sjuk eller skulle kunna bli sjuk och tror på det till 100 %, så ökar detta sannolikheten för sjukdom oerhört mycket. Hur ska det annars vara? En människas hela liv, en människas hela verklighet består uteslutande av medvetande, tankar, som i huvudsak består av energitillstånd. Om vi ​​ständigt fokuserar på tankar om sjukdomar så plockar vår energiska bas upp denna information, vårt eget universum kommer då att få oss att uppleva denna sjukdom. Ju oftare vi sedan koncentrerar oss på motsvarande tankegång, desto starkare visar sig detta mentala mönster i vår egen verklighet. Detta sker på grund av resonanslagen, eftersom denna universella lag säkerställer att energi alltid attraherar energi av samma intensitet.

Det vi fokuserar på drar vi in ​​i våra liv. Och ju oftare du koncentrerar dig på något, desto mer markerar det din egen existens. Till exempel, om jag tänker på tragiska ögonblick i det förflutna och blir ledsen på grund av det, då har jag en möjlighet att lägga det åt sidan och befria mig från denna psykiska plåga. Men ju oftare jag tänker på den här situationen, ju mer jag tillåter denna sorg, desto mer kommer denna känsla att göra sig gällande i mitt liv. Känslan ökar och påverkar allt mer din egen kropp. Det är en spännande mekanism i livet. Det du mentalt resonerar med kommer alltmer att locka dig in i ditt eget liv. De som resonerar med kärlek kommer att dra in mer kärlek i sina liv. När du resonerar av tacksamhet kommer du att uppleva tacksamhet mer, när du resonerar med sorg eller sjukdom då är du bunden att dra in dessa känslor i ditt liv.

Det inre tillståndet återspeglas i omvärlden!

Aktivera självläkningDessutom återspeglas dina egna tankar i den yttre verkligheten (korrespondensprincipen). Till exempel, om någon är ledsen, arg eller glad, då ser den personen på sin omvärld från motsvarande känsla. Till exempel, om någon säger till sig själv att de inte är snygga, så är de inte i den meningen. Till exempel, hur ska en person utstråla "skönhet" om de hela tiden säger till sig själva att det inte är jag? I detta ögonblick utstrålar personen sitt eget missnöje med sitt eget utseende. Du överför dina egna negativa tankar till din egen materiella närvaro. Andra människor uppfattar dig då på exakt samma sätt, eftersom din egen tankegång återspeglas om och om igen i din egen verklighets omvärld, och du utstrålar just denna känsla till andra människor. Naturligtvis är ingen människa i världen ful eller ens ovärdig. Varje människa är en unik och underbar varelse i sin fullhet och har en outtömlig skönhet innerst inne som kan uttryckas när som helst.

Varje levande varelse är en individuell och vacker varelse och består liksom allt som finns av den energiska konvergensen som alltid har funnits. vi är alla en bild av gud, ett immateriellt/materiellt uttryck för medvetande och sprängfyllt av oändliga möjligheter och förmågor. Och med dessa förmågor kan vi också läka oss själva, vi kan själva läka vår fullständiga fysiska och psykologiska närvaro. Vid det här laget bör en sak till sägas om utsidan av en person. Vissa människor tycker ofta att de inte är snygga och kan vara rädda för att andra ska känna på samma sätt. Allt jag kan säga är att du inte ska styras av rädsla i detta ögonblick, eftersom män och kvinnor känner sig attraherade av varandra, och ingenting kommer någonsin att förändra det. Allt strävar efter balans, precis som män och kvinnor strävar efter balans genom att attrahera och förena varandra. Män attraheras av kvinnlighet och vice versa. Du ska aldrig övertyga dig själv om att det motsatta könet kanske inte tycker att du är attraktiv, trots allt attraheras det motsatta könet av det andra i de flesta fall. Det är bara den fullständiga närvaron, den feminina eller maskulina karisman som bidrar med en del till attraktionskraft eller attraktion. Tyvärr kan jag inte komma på något annat exempel just nu, men du skulle kunna sätta upp 100 nakna kvinnor eller män, i stort sett skulle de flesta människor attraheras av dig, i stort sett skulle du tycka att det mesta av denna person var attraktiv. Detta är inte bara relaterat till den materiella aspekten, utan framför allt till den immateriella aspekten. Som man känner du dig helt enkelt attraherad av den kvinnliga karisman och vice versa, och ingenting kommer någonsin att ändra på det. Visst finns det undantag även här, men undantag bevisar regeln, som vi alla vet.

Återaktivera din egen självläkning

Mental HealingKroppens egna självläkande krafter har aldrig varit borta, de har alltid funnits där och behöver bara aktiveras igen. Vi kan uppnå detta genom att ändra vår egen attityd och fokusera våra tankar på healing. Du måste frigöra dig från tankeprocesser som orsakar sjukdom och försöka leva i harmoni med dig själv så gott du kan. Du kan inte längre övertyga dig själv om att du är sjuk eller kommer att bli sjuk, utan du måste få den fasta övertygelsen om att du är frisk och att sjukdomar inte kan skada dig, ja, att sjukdomar till och med är bra och viktiga för att komma ur dessa lägre mekanismer av tillvaron att lära sig. Om du ständigt mentalt är i resonans med hälsa, glädje, kärlek, frid och helande, då kommer du garanterat att manifestera dessa aspekter i din egen verklighet.

Eftersom varje person är skaparen av sin egen nuvarande verklighet, är varje person också ansvarig för sin egen hälsa. Varje person kan läka sig själv och aktivera sina egna självläkande krafter genom positivt tänkande och agerande, genom att dekomprimera sin egen energiska vibrationsnivå. Det är bara upp till oss. Med detta i åtanke, håll dig frisk, lycklig och lev ett liv i harmoni.

Lämna en kommentar

    • höstlöv 11. December 2020, 1: 29

      Kära författare,

      Jag har en fråga om artikeln, om detta exakta citat från artikeln ”Och ju oftare du koncentrerar dig på något, desto mer markerar det din egen existens. Till exempel, om jag tänker på tragiska förflutna ögonblick och känner mig ledsen på grund av dem, då har jag möjlighet att sätta stopp för det och befria mig från denna psykiska plåga. Ju oftare jag tänker på den här situationen, ju mer jag tillåter denna sorg, desto mer kommer denna känsla att bli märkbar i mitt liv. Känslan blir allt mer potent och har en ökande effekt på din egen kropp.”
      Hur hittar jag balansen mellan att känna en upplevelse för att fullborda den och att å andra sidan inte tänka på den, utan tänka på något positivt för att skapa något nytt? Hur förstår jag att jag inte sjunker ner i lidande, utan snarare uppnår avslutning? Och att jag tänker positivt för att skapa nya saker och bli frisk utan att förtränga? Enligt min erfarenhet motsäger det ena påståendet det andra. Eller så känner jag inte igen ersättningen. Antingen går jag igenom en upplevelse eller så fokuserar jag på något nytt. Jag blir galen när jag måste göra båda samtidigt eller växelvis och beroende på fokus sjunker jag ner i lidande och sorg eller känner mig mer bekväm men är rädd för att ignorera vissa uppfattningar efteråt. Vissa skadade delar av kroppen uppvisar svåra skador när jag tillåter mig själv att tycka synd om, samtidigt som det verkar som om allt är relativt ok när jag tänker positivt, även om jag går genom livet försvagad. Jag vill vara ledsen och vill verkligen läka kroppen med mina tankar. Och jag vill hitta förtroende för att det går att bota. När gör jag hur mycket av vad? Jag har ingen aning om hur man gör det här ordentligt. Eller om det till exempel är hälsosamt att bara tänka positivt. Eller om jag riskerar att förtränga något. Blockeringar löses ofta upp genom denna känsla av renhet i blockeringar. men det är inte bra för sinnet. Positivt tänkande gör mig mer aktiv, men viss stress i min kropp som desperat behöver läkning kan tyckas ignoreras. Och jag undrar om jag inte överbelastar min kropp. Och om blockeringarna kommer att läka om jag bara tänker positivt. Jag är rädd att jag uppehåller mig för mycket vid det negativa. Kanske balanserar det ut sig om du stärker det positiva? Samtidigt kan jag inte hänga med skadorna när jag försöker känna och läka dem, för det är många. Kanske läker det snabbare om jag är mer positiv och känner i såren mer sällan? Känner du till detta dilemma? Båda visar en viss effekt och rörelse i systemet.Men hur vet jag vad som är riktigt bra? Jag ber om hjälp, frågan om hur jag ska hantera detta har plågat mig i flera år. Tack.

      LG, Herbstblatt (jag hoppas att ett smeknamn är ok)

      Svara
    höstlöv 11. December 2020, 1: 29

    Kära författare,

    Jag har en fråga om artikeln, om detta exakta citat från artikeln ”Och ju oftare du koncentrerar dig på något, desto mer markerar det din egen existens. Till exempel, om jag tänker på tragiska förflutna ögonblick och känner mig ledsen på grund av dem, då har jag möjlighet att sätta stopp för det och befria mig från denna psykiska plåga. Ju oftare jag tänker på den här situationen, ju mer jag tillåter denna sorg, desto mer kommer denna känsla att bli märkbar i mitt liv. Känslan blir allt mer potent och har en ökande effekt på din egen kropp.”
    Hur hittar jag balansen mellan att känna en upplevelse för att fullborda den och att å andra sidan inte tänka på den, utan tänka på något positivt för att skapa något nytt? Hur förstår jag att jag inte sjunker ner i lidande, utan snarare uppnår avslutning? Och att jag tänker positivt för att skapa nya saker och bli frisk utan att förtränga? Enligt min erfarenhet motsäger det ena påståendet det andra. Eller så känner jag inte igen ersättningen. Antingen går jag igenom en upplevelse eller så fokuserar jag på något nytt. Jag blir galen när jag måste göra båda samtidigt eller växelvis och beroende på fokus sjunker jag ner i lidande och sorg eller känner mig mer bekväm men är rädd för att ignorera vissa uppfattningar efteråt. Vissa skadade delar av kroppen uppvisar svåra skador när jag tillåter mig själv att tycka synd om, samtidigt som det verkar som om allt är relativt ok när jag tänker positivt, även om jag går genom livet försvagad. Jag vill vara ledsen och vill verkligen läka kroppen med mina tankar. Och jag vill hitta förtroende för att det går att bota. När gör jag hur mycket av vad? Jag har ingen aning om hur man gör det här ordentligt. Eller om det till exempel är hälsosamt att bara tänka positivt. Eller om jag riskerar att förtränga något. Blockeringar löses ofta upp genom denna känsla av renhet i blockeringar. men det är inte bra för sinnet. Positivt tänkande gör mig mer aktiv, men viss stress i min kropp som desperat behöver läkning kan tyckas ignoreras. Och jag undrar om jag inte överbelastar min kropp. Och om blockeringarna kommer att läka om jag bara tänker positivt. Jag är rädd att jag uppehåller mig för mycket vid det negativa. Kanske balanserar det ut sig om du stärker det positiva? Samtidigt kan jag inte hänga med skadorna när jag försöker känna och läka dem, för det är många. Kanske läker det snabbare om jag är mer positiv och känner i såren mer sällan? Känner du till detta dilemma? Båda visar en viss effekt och rörelse i systemet.Men hur vet jag vad som är riktigt bra? Jag ber om hjälp, frågan om hur jag ska hantera detta har plågat mig i flera år. Tack.

    LG, Herbstblatt (jag hoppas att ett smeknamn är ok)

    Svara