På vissa andliga sidor pratas det alltid om att man på grund av processen för andligt uppvaknande förändrar sitt eget liv totalt och som ett resultat söker man nya vänner eller inte skulle ha något att göra med gamla vänner efter tiden. På grund av den nya andliga inriktningen och den nyinriktade frekvensen skulle man då inte längre kunna identifiera sig med gamla vänner och som ett resultat locka nya människor, omständigheter och vänner in i sitt eget liv. Men finns det någon sanning i det eller är det mycket farligare halvkunskap som sprids. I den här artikeln kommer jag att gå till botten med denna fråga och beskriva mina egna erfarenheter i detta avseende.

Frekvensökning = Nya vänner?

Naturligtvis måste jag först och främst nämna att det finns en viss sanning i påståendet. I slutet av dagen ser det ut som att du alltid lockar in saker i ditt eget liv som också motsvarar din egen karisma. Till exempel, om du arbetade på ett slakteri och plötsligt över en natt kom till insikten att varje liv är värdefullt och du inte längre kan identifiera dig med "slaktmetoden" (mord på djur) på något sätt, då skulle du automatiskt byta jobb och ta med dig ett nytt jobb eller en ny situation i ditt liv. Det skulle då vara en naturlig följd av den nyvunna kunskapen. Men skulle det också vara så med dina egna vänner, d.v.s. att du inte längre skulle ha något med dina vänner att göra på grund av ny kunskap, att du skulle ta avstånd från dem och locka in nya människor/vänner i ditt liv? I detta sammanhang har det nyligen funnits rörelser som framställer andlighet (sinnets tomhet) som demonisk och hävdar att man måste förlora/släppa taget om sina gamla vänner. I slutändan är detta farlig halvkunskap som sprids och kan till och med få vissa människor att tro det. Men det är ett felslut, som i sin tur bara innehåller ett korn av sanning. Det är ett påstående som inte kan generaliseras på något sätt.

Du drar alltid in i ditt liv vad som motsvarar din egen karisma, vad som motsvarar din egen övertygelse och övertygelse..!!

Självklart finns det sådana fall. Föreställ dig att du har banbrytande självförverkliganden över en natt och kommer till slutsatsen att varje levande varelse är värdefull, eller att politik bara sprider desinformation, eller att Gud i grunden är en gigantisk allomträngande ande (medvetande) från vilken alla kreativa uttryck kommer fram och du skulle berätta sedan för dina vänner om det, men du skulle bara få avslag.

Farlig halvkunskap

I sådana fall skulle det förstås vara sant, åtminstone om dina vänner tyckte att allt detta var nonsens, kan ett argument bryta ut och du inte kommer överens alls. I ett sådant fall skulle du givetvis locka in nya vänner i ditt liv och då inte ha något med dina gamla vänner att göra. I slutändan skulle detta uppstå av påverkan snarare än av tvång ("Du måste släppa taget om dina gamla vänner"). Detta skulle dock bara vara ett isolerat exempel. Allt skulle kunna bli helt annorlunda. Du berättar till exempel om det för dina vänner och de lyssnar entusiastiskt på dig, är glada över kunskapen och försöker hantera den. Eller så berättar du för dina vänner om det, som kanske inte kan göra så mycket med det efteråt, men som ändå gillar dig, vill förbli vän med dig och inte på något sätt förlöjliga dig för dina nya åsikter eller ens döma dig. Det finns otaliga scenarier som då skulle kunna inträffa. Scenarier där man skulle möta avslag, eller scenarier där man skulle fortsätta att uppleva vänskap. I mitt fall fortsatte min vänskap till exempel att upprätthållas. På en relaterad anteckning har jag haft 2 bästa vänner i otaliga år. Tidigare kom vi aldrig i kontakt med andliga ämnen, vi var inte alls bekanta med andlighet, politik (finanselit och co.) och andra sådana ämnen, tvärtom var till och med fallet. En natt kom jag dock till olika självinsikter.

En enda kväll förändrade hela mitt liv. På grund av en självkännedom reviderade jag hela min världsbild och förändrade på så sätt mitt livs vidare gång..!!

Som ett resultat hanterade jag dessa frågor dagligen och ändrade alla mina övertygelser och övertygelser. Självklart berättade jag en kväll för mina 2 bästa vänner om det. Jag visste inte exakt hur de skulle reagera på det, men jag visste att de aldrig skulle skratta åt mig för det eller att vår vänskap skulle kunna brista på grund av det.

Man ska inte generalisera saker

Först var det förstås väldigt konstigt för dem två, men de skrattade inte åt mig för det och trodde till och med på det hela lite någonstans. Under tiden har det gått 3 år sedan den dagen och vår vänskap har inte brustit på något sätt, utan till och med vuxit. Visst är vi alla 3 väldigt olika människor, varav några har helt olika livsåskådningar eller filosoferar över andra saker, ägnar sig åt andra saker och utövar andra intressen, men vi är fortfarande bästa vänner, 3 personer som älskar varandra som bröder. En del av dem har till och med utvecklat en förkärlek för andlighet och vet precis att vår värld baserad på desinformation är en produkt av mäktiga familjer (vilket inte skulle ha varit ett tillstånd - det bara blev så). I grund och botten lever vi alla fortfarande 3 helt olika liv och ändå, när vi träffas igen på en helg, förstår vi varandra blint och känner vår djupa koppling till varandra, fortsätter vår bästa vänskap och vet aldrig vad som kommer att stå mellan oss. Av denna anledning kan jag bara delvis hålla med om detta påstående "att man skulle förlora alla sina gamla vänner på grund av processen för andligt uppvaknande". Det är ett påstående som inte kan generaliseras på något sätt. Det finns definitivt människor för vilka detta är fallet, människor som sedan helt stöter bort varandra vad gäller frekvens/syn och övertygelser och inte längre vill ha något med varandra att göra, men det finns också människor eller vänskaper som inte är i någon påverkas av detta påverkas och fortsätta att existera som ett resultat. Med detta i åtanke, håll dig frisk, lycklig och lev ett liv i harmoni.