Som jag ofta har nämnt i mina texter, har varje person en individuell vibrationsfrekvens, närmare bestämt, till och med en persons medvetandetillstånd, från vilken som bekant hans eller hennes verklighet uppstår, har sin egen vibrationsfrekvens. Här talar man också gärna om ett energetiskt tillstånd, som i sin tur kan öka eller minska sin egen frekvens. Negativa tankar minskar vår egen frekvens, resultatet är en förtätning av vår egen energiska kropp, vilket är en börda som i sin tur flyttas över på vår egen fysiska kropp. Positiva tankar ökar vår egen frekvens, vilket resulterar i en Avförtätning av vår egen energiska kropp, vilket gör att vårt subtila flöde kan flöda bättre. Vi känner oss lättare och som ett resultat stärker vi vår egen fysiska och psykologiska konstitution.

Vår tids största frekvensmördare

I det här sammanhanget finns det en hel del saker som kraftigt sänker vår egen vibrationsfrekvens. Grunden för en minskning eller ökning är dock alltid våra egna tankar, tankar om hat, ilska, avund, svartsjuka, girighet eller till och med rädsla minskar vår egen vibrationsfrekvens. Positiva tankar, det vill säga legitimeringen av harmoni, kärlek, välgörenhet, empati och frid i våra egna sinnen, ökar i sin tur vår egen vibrationsfrekvens. Annars finns det förstås andra faktorer, yttre påverkan, som elektrosmog eller en onaturlig kost, som kan ha en drastisk inverkan på vår egen vibrationsfrekvens. En av de största vibrationsfrekvensdödare i vår tid idag, om inte den största vibrationsfrekvensdödaren, beror på bristen på självkärlek. I detta sammanhang är självkärlek till och med väsentlig för vårt eget välstånd (blanda inte ihop självkärlek med narcissism eller arrogans vid det här laget). För att skapa ett helt positivt spektrum av tankar, för att förverkliga ett tillstånd där vi permanent förblir i en hög vibrationsfrekvens, är det av yttersta vikt att vi accepterar oss själva igen, accepterar oss själva och börjar älska oss själva igen. I slutändan skapar detta också acceptans + kärlek till andra människor, hur kunde det vara annorlunda? I slutet av dagen överför/projicerar vi alltid vårt eget inre tillstånd på omvärlden. Till exempel skrev en bekant till mig ofta på sin Facebooksida att han hatade oss alla. Till slut uttryckte han bara sin brist på självkärlek. Han var missnöjd med sitt liv, kanske till och med med sina egna omständigheter, och förmedlade därmed till oss sin önskan om kärlek, eller snarare självkärlek. Du ser inte världen som den är, utan som du är. Människor som älskar och accepterar sig själva ser därefter också på livet ur detta kärleksfulla perspektiv (och, på grund av resonanslagen, lockar även andra livsförhållanden in i sina egna liv som är av liknande karaktär vad gäller frekvens). Människor som inte accepterar sig själva och till och med hatar sig själva slutar med att se på livet ur ett negativt, hatiskt perspektiv.

Den yttre världen är bara en spegel av ens eget inre tillstånd och vice versa. Så som du uppfattar saker i den yttre världen, till exempel om du antar att alla skulle avvisa dig och hata dig, så händer det i slutändan bara inom dig..!!

Du projicerar ditt eget missnöje på den yttre världen, som upprepade gånger kommer att visa dig denna inre obalans som en spegel. Av denna anledning är självkärlek väsentlig när det för det första kommer till vårt eget välstånd och för det andra när det kommer till vår mentala och andliga utveckling. En brist på självkärlek är förstås också motiverad. Skuggdelar speglar alltid vår egen brist på andlig + gudomlig anknytning och tjänar av denna anledning oss som lärare, som lärorika lärdomar från vilka vi kan dra viktig självkännedom. Vi känner helt enkelt att vi måste ta oss an något igen så att vi kan lära oss att älska oss själva igen.

De som älskar sig själva älskar sina medmänniskor, de som hatar sig själva hatar sina medmänniskor. Relationen till andra fungerar därför som en spegel av vårt eget inre tillstånd..!!

Det kan till exempel avse förändringar inuti och utanför som skulle ha en positiv effekt på vårt eget psyke. Eller så syftar det på att släppa taget om gamla tidigare livssituationer, ögonblick där vi fortfarande får mycket lidande och helt enkelt inte kan förlika oss med dem. En sak är dock säker, hur illa det än är för dig, hur allvarlig förlusten av din egen självkärlek än kan vara, på ett eller annat sätt kommer du att ta dig ur din egen svacka, det ska du aldrig tvivla på. Efter en låg är det vanligtvis alltid en hög. Det är precis så potentialen för fullständig självkärlek ligger i dvala i varje persons själ. Det handlar bara om att utveckla denna potential igen. Med detta i åtanke, håll dig frisk, lycklig och lev ett liv i harmoni.