En människas liv åtföljs alltid av faser där man befinner sig i en djup avgrund full av smärta och lidande. Dessa faser är mycket smärtsamma och åtföljs av en känsla av ouppnåelig glädje. Man känner sig djupt sårad, känner knappt någon inre känslomässig koppling och har känslan av att livet inte längre hade någon mening för en själv. Du kanske hamnar i en djup depression och inte längre tror att situationen kan förbättras på något sätt. Ändå har livet alltid nya kapitel i beredskap för dig, kapitel där en ny berättelse skrivs, en berättelse som åtföljs av den djupaste glädje och lycka i livet. Förtroende är nyckelordet här. Det är viktigt att ha tro på livet eller snarare på sin egen återkommande lycka.
Livet har alltid ny lycka i beredskap för dig
Kärlek är ytterst en källa till energi, det vill säga en ren, oförfalskad kraft som ligger slumrande djupt i skalet på varje människa. Vi människor kan hämta permanent livsenergi från denna nästan outtömliga källa. Ja, någonstans i livet driver känslan av kärlek dig framåt, håller dig igång och korsar även de djupaste dalarna. I denna mening strävar varje människa efter att kunna uppleva kärlek. Kärlek, inre frid, harmoni, lycka och glädje är känslor av högsta intensitet som ger våra liv en djupare mening. I detta sammanhang vill varje människa bara att hon mår bra, att hon får uppleva kärlek och att hon kan växa upp i en fridfull social samexistens. Någonstans letar vi människor till och med efter denna kärlek och gör därför allt för att kunna uppleva denna högsta av alla känslor. Ändå befinner vi oss människor alltid i djupa avgrunder och upplever de mörkaste situationerna. Sådana situationer, som tycks kasta oss tillbaka helt i vår utveckling (självpåtaget felslut) och får oss att uppleva det värsta psykiska lidandet i detta avseende, mörknar då också kort vår syn på ett ljust och sorglöst liv. I sådana faser av livet känner man ofta inte igen orsaken till sitt eget lidande och antar instinktivt att det för det första inte kommer att bli bättre och för det andra att man är dömd att behöva lida.
Du är ansvarig för om du har ett positivt eller ett negativt spektrum av tankar i ditt eget sinne legitimerad.. !!
Men så är det inte, snarare tvärtom. Först och främst ska det sägas att du är ansvarig för lidandet i ditt eget liv. Man är skaparen av sin omständighet och kan välja att legitimera/förverkliga glädje eller sorg i sitt eget sinne. Det låter förstås lättare sagt än gjort, eftersom många situationer är så fulla av negativ resonans att det knappast är möjligt att inse ett lyckligt eller ett positivt spektrum av tankar. Ändå är man ansvarig för om man upplever lycka eller olycka. I detta sammanhang är det också viktigt att förstå att ditt eget sinne attraherar det du mentalt resonerar med. Någon som aldrig ger sin kärlek till andra människor eller som alltid resonerar med negativa tankar/ambitioner kommer bara att fortsätta att locka in sådana i sitt eget liv (resonanslagen).
Varje upplevelse har sin djupare mening
Å andra sidan är det lika viktigt att förstå att varje situation, varje fas i livet, oavsett hur mörkt det är, har en djupare mening, lär oss en viktig läxa. Ingenting är föremål för en förmodad tillfällighet, allt följer en strikt plan, allt har sin djupa mening, har en specifik anledning. Precis, ens eget lidande har en viss orsak, en viss anledning. Å ena sidan gör mörka perioder i livet, eller snarare stunder där vi mår väldigt dåligt, oss medvetna om vår egen brist på anknytning till den gudomliga marken. De gör det klart för oss på det mest smärtsamma sätt att vi inte har någon självkärlek just i detta ögonblick, att vi undergräver vårt andliga sinne och låter vårt lågvibrerande, energiska täta sinne (ego) dominera oss andligt. Dessa situationer spolar bokstavligen våra egna skuggdelar till ytan och för dem framför våra ögon på ett brutalt sätt. I sådana ögonblick uppmanas vi alltid att äntligen titta på oss själva, för att äntligen aktivt kunna gå vägen till självkärlek. Självkärlek är därför väsentlig. Den som inte älskar sig själv kan till exempel inte uppbåda någon kärlek till sina medmänniskor, till naturen, till andra levande varelser eller ens till livet självt. Vi uppmanas därför att titta på våra liv för att utifrån detta kunna förändra våra egna förutsättningar, så att vi kan bli lyckliga igen. Dessa situationer tjänar i slutändan vårt eget personliga välbefinnande, de tillåter oss att växa mentalt och andligt, utveckla oss ytterligare och driva oss framåt i livet.
De mest smärtsamma ögonblicken i livet får en människa att vakna..!!
De största lärdomarna i livet lär man sig genom smärta. Dessa mörka stunder är en del av våra liv och väcker vår inre styrka. Någon som har genomlevt det djupaste hjärtesorg och sett sitt lidandes avgrund kan först efteråt bli verkligt, verkligt liv. Du kom in i den här situationen svagt och kommer sedan kraftfullt ur den. I slutändan, efter en drastisk nedstigning, väntar alltid en kraftfull stigning på dig. Så här är livet i slutändan stickat. På grund av lagen om rytm och vibration kan det inte vara annorlunda. Oavsett hur illa din situation kan vara, väntar i slutet av dagen en annan fas i livet på dig som kommer att vara full av livsglädje, kärlek och lycka. I de flesta fall blir intensiteten ännu vackrare efteråt än tidigare.
Efter att ha korsat den djupaste avgrunden återgår den inre balansen och stabiliteten till ens liv..!!
Du har korsat din egen smärtsamma avgrund och du bara står på toppen av berget och ser tillbaka på ett landskap format av otaliga upplevelser, ett mentalt och känslomässigt landskap som påminner dig om hur långt du har kommit i livet. Hur mycket man nu har kommit tillbaka i sin egen självkärlek och har kämpat tillbaka förmågan att vara glad och glad. I denna mening förbli frisk, lycklig och lev ett liv i harmoni.
